Vårteckensutmaningen 15 mars
faktiskt snöade här igår. Jag trodde min man skojade när han väckte mig
på morgonen och berättade det!
Lilla altan är nu helt snöfri men det dröjer länge än tills vi kan sitta där
i solen och njuta av frukostmackan och gott hallonte!
Den stora altanen är fortfarande full med snö även om den ändå minskat i mängd.
Hängkaraganen har fått skydd mot den kommande vårsolen. Vi får hoppas att
den klarat denna bistra vinter för vi glömde alldeles av att klä in krukan i år,
typiskt nog just denna vinter.
Äppleträdet, det som vi skulle klippt för flera år sedan, ansas rejält i år! Det dummaste
med att klippa det nu, tidigt på våren är att det skjuter så många vattenskott så kanske
det blir en ansning efter skörd också. Jag passade på att ta in några kvistar, får väl
se om de orkar bära ut. Frågan är om det ens finns några blomknoppar på dom!
Som ni ser så har vi fortfarande massor av snö kvar. Det sägs att våren är minst
ett par veckor senare i år fast när man ser all snö så undrar jag om man inte
borde lägga på ytterligare någon vecka... eller två!
Men finns det då ingen ljusglimt jag kan bjuda på? Jo, men visst!
Den som söker hon finner... OCH JAG FANN!!! TITTA!!!
VISST FINNS DET HOPP!!!
Fler deltagare i Vårteckensutmaningen finns hos Humlebacken
som du kommer till om du klickar på bilden nedan.
Hoppas solen skiner på er idag!
Visst är det skönt att snön börjar försvinna nu, sakta men säkert. Ha en bra vecka.
Kram Åse
Javisst är det skönt att snön börjar försvinna. det har den gjort även så smått här i Tibro, men det är mycket kvar än. HÄRLIG sista bild:))) Visst finns det hopp:) kram Lotta
Själv tillbringade jag söndagen åt att försöka skotta altaten fri från snö. Det gick sådär... Men tillräckligt för att få en ren plats i solen!
Så skönt med något vårtecken i alla fall!
Vi har mängder med snö kvar. Man blir lite otålig, det ligger ju så hårt packat också så det kommer ta tid innan det smälter. Maken var framme och petade lite med spaden, och försökte sprida ut lite så att det ska smälta snabbare (otåligt, som sagt :-)
I Malmö skiner solen generöst idag. Håller med om att våren känns många veckor senare än tidigare år, men nu börjar jag ändå våga bli lite optimistisk. Det är väldigt lite snö kvar hos oss - istället knastrar det av grus under fötterna på promenaderna.
Håller tummarna för lite äppelblom inne hos Irene - och blåsipporna... Fint! :-)
Men wiiiiiiii, hittade du blåsippor?? Så underbart!!
Vårigt är ordet!
Våren är på väg...det måste den vara!
Ha en underbar vecka.
Kramen.
De här vårinläggen tinar nog allas själar :-) Det är underbart att man ser lite mer av bar mark för varje dag som går! Kram Jenny
Jösses, hur lyckades du hitta blåsippor?? Men det är lite det som är så härligt med denna vårteckensutmaning, man letar vårtecken lite noggrannare och blir mkt mer medveten om de små detaljerna =) åh så mysig er lilla altan såg ut, trots årstiden kan jag nästan se hur mysigt ni har därute om sommaren...
Kram Veronica
Visst är det kul när man letar, och hittar ett sant vårtecken!
Härligt,våren ÄR på väg!
Caroline
Du är en gigantisk hoppförmedlare! :)
Vad härligt med ett eget äppelträd, är det mycket skötsel på dem?
Svar:
Lyxigt, vad skönt att leja bort det och inte behöva bo i allt damm.
Det är så härligt att se snön smälta bort! Jag har också ett äppelträd. Ett gammalt ett. Fick ta bort rätt så många grenar från det i höstat då den förra ägaren låtit det blivit vildvuxet.
Visst är det härligt att se marken titta fram igen under all snö! Här har vi haft strålande sol i flera dagar, men fortfarande är det under nollan på nätterna. Värme, var är du?
Å, vilka fina bilder - och den sista ger hopp! Vad gäller att klä in krukor kan jag trösta dig med att det faktiskt är en bra vinter för att glömma det. All snö ger ett jättebra skydd, mycket bättre än när det regnar, fryser på, tinar lite, regnar, fryser på... Ja, du vet: som Göteborgsvintrar brukar vara. ;-) Kram!
Ja det finns ett hopp om vår, det syns tydligt i dina bilder. Men det är lite förvånande att ni fortfarande har snö. Vilken vinter ni fick den här gången. :)
Ha det gott, Irene.